Bachelor's Programme in Building Conservation

Byggnadsantikvarieprogrammet omfattar tre läsår. Dessa utgörs av minst 90 hp inom huvudområdet kulturvård. Progression inom programmet sker genom ämnesstudier med successiv kunskapsfördjupning inom huvudområdet och med grundläggande kunskapsbreddning inom valfritt biområde.

Utbildningen belyser följande teman:

Arkitektur- och bebyggelsehistoria beskriver, förklarar och problematiserar europeisk arkitektur- och bebyggelsehistoria och utgör grunden för vidare studier av arkitektur, inredningar och miljöer. Internationella utblickar ges i samband med föreläsningar, studieresor och i förekommande fall vid fältarbeten. Under utbildningen återkommer temat med växande grad av fördjupning och problematisering.

Materialvetenskapliga och teknikhistoriska aspekter på byggnader ger en kompletterande förståelse för hur material i byggnader har bearbetats och använts traditionellt, liksom vilka möjligheter och begränsningar som materialens varierande beständighet och karaktär sätter för bruk och bevarande.

Byggnadsmaterial och konstruktion ger grundläggande kunskaper i byggnadsmateriallära och nedbrytningsmekanismer med en fördjupning i vissa av de traditionella materialen samt grundläggande kunskaper om traditionella konstruktioner och dess verkningssätt.

Byggnadsfysik och inneklimat ger grundläggande kunskaper om fukt och värme i byggnader, energieffektivisering samt klimatstyrning för komfort och förebyggande konservering. Kunskap om fukt och värme är en förutsättning för att långsiktigt kunna bevara våra byggnader.

Hållbar förvaltning tar sin utgångspunkt i det etiskt grundade ställningstagandet att en generation inte får inskränka på kommande generationers möjligheter till ekonomisk tillväxt och social utveckling. Det handlar om hushållning av natur- och kultresurser från en samhällsekonomisk och ekologisk utgångspunkt där kulturarvet kan ses både som en befintlig materiell resurs som är nödvändig för ett samhälles identitet och minne och som ett objekt som kulturvården aktivt bidrar till att skapa och upprätthålla.

Dokumentation och beskrivning av miljöer och byggnader är vanligt förekommande arbetsuppgifter, till exempel i samband med kulturhistorisk värdering, vårdplaner, antikvariska och tekniska förundersökningar, åtgärdsförslag och liknande. Det utgör därför ett återkommande inslag i flera kurser och moment.

Kulturvårdens historia, ideologiska bakgrund och teori sätter in dagens svenska förhållanden i såväl ett nationellt, internationellt som historiskt perspektiv och ger nödvändiga redskap för fördjupning och kritiskt tänkande, reflektion och värdering av kulturvårdens samhällsuppdrag. Här genomför studenten en självständig forskningsuppgift som förbereder för examensarbetet. Under utbildningen återkommer temat med växande grad av fördjupning, teoretisering och problematisering.

Kulturvetenskapliga, ekonomhistoriska och juridiska aspekter innebär fördjupning av analys och bearbetning av vetenskapliga teorier och metoder av olika karaktär. Tematisk och individuellt vald litteratur som belyser detta utgör bland annat grunden för examensarbetet.

Examensarbetet i form av en uppsats, i vilken studenten formulerar och diskuterar ett fördjupat problem eller dilemma med relevans för kulturvårdens teori eller praxis och studenten ska därmed kunna basera sitt skrivande på kunskap och erfarenhet från tidigare kurser.